Bettavvikelser

Från födseln till 14 års åldern växer käkarna i takt med att barnet blir äldre för att skapa utrymme för både primära tänder (mjölktänder) och permanenta tänder (vuxentänder). Bettutvecklingen påverkas av både genetiken och miljöfaktorer som nappsugning, munandning, tum- och fingersugning. Vanligtvis leder bettutvecklingen till ett stabilt bett med neutrala förhållanden mellan tänderna i överkäken och underkäken. Ibland kan bettutvecklingen leda till olika typer av bettavvikelser som kan behöva korrigeras genom förebyggande åtgärder eller genom ortodontisk behandling i form av fast eller avtagbar tandställning.

De vanligaste bettavvikelser som behöver korrigeras med ortodontisk apparatur (tandställning)

Öppet bett

Öppet bett innebär att framtänderna inte överlappar varandra vid sammanbitning. Detta orsakas främst av sugovanor som nappsugning, tum- och fingersugning. Öppet bett är den vanligaste bettavvikelse hos små barn där sugovanor är vanligt förekommande. Bettavvikelser i det primära bettet brukar i regel inte behandlas ortodontisk, rekommendationen är därför att bryta barnens sugovanor i tidig ålder för att avbryta den ogynnsamma bettutvecklingen. Det finns en väldigt god chans att bettavvikelsen korrigeras av sig själv under tandväxlingen om sugovanan upphör.

Kvarstår sugovanan finns det en stor risk att även de permanenta tänder påverkas. Öppet bett i det permanenta bettet kan orsaka funktionella samt psykosociala problem för patienter och behöver därför korrigeras ortodontisk. Ibland kan det även behövas korrigeras kirurgisk. 

Korsbett

Korsbett innebär att överkäkständerna i sidopartier hamnar på insidan av underkäkständerna, detta beror oftast på att överkäken är smalare än underkäken vilket orsakar en glidning av underkäken åt sidan vid sammanbitning. Korsbettet kan vara unilateralt eller bilateralt, där den unilaterala är den vanligaste typen. Korsbett orsakas också av en kombination av genetiska och miljöfaktorer såsom sugovanor (nappsugning, tumsugning, munandning).

Behandling av korsbett i det primära bettet går ut på att bryta barnens sugovanor i tidig ålder. Vid tvångsföring kan tandläkaren slipa de interfererande kontakter som orsakar tvångsföringen.

Korsbett i det permanenta bettet är inte synlig och har en låg psykosocial påverkan men den kan dock påverka patientens tuggfunktion. Korsbett i det permanenta bettet behandlas ortodontisk i form av fast eller avtagbar apparatur i syfte att vidga överkäken och normalisera relationen mellan tänderna.

Ett obehandlat korsbett kan leda till asymmetrier i ansiktet när barnet blir äldre, den kan även leda till olika typer av bettfysiologiska funktionsstörningar som smärta i käkleder och ansiktsmuskulaturer.

Postnormalt bett (överbett)

Postnormalt bett innebär att överkäkständerna är förskjutna långt framåt i jämförelse med underkäkständerna vilket orsakar en stor överbitning i fronten. Patienterna med denna typ av bettavvikelse har oftast en ansträngd läppslutning till följd av den stora överbitningen. Detta ökar risken för trauma mot framtänder i samband med tandolycksfall eftersom överläppen inte skyddar framtänderna.

Behandlingen av det postnormala bettet görs antigen i tandväxlingsfasen med avtagbar tandställning eller när patienten har fått alla sina permanenta tänder med fast tandställning. Syftet med ortodontisk behandling är att normalisera relationen mellan kindtänderna samt minska överbettet. Fördelarna med att behandla denna bettavvikelse i tandväxlingsfas är att minska överbettet i tidig ålder och på så sätt minska risken för trauma mot framtänderna.

Prenormalt bett (underbett)

Prenormalt bett innebär att underkäkständer i sidopartier är förskjutna långt framför överkäkständerna. Denna bettavvikelse kan vara skelettalt eller dentalt. Prenormalt bett av skelettalt ursprung uppkommer till följd av ogynnsam tillväxt mellan överkäken och underkäken. Behandlingen av det prenormala bettet ska ske tidigt i tandväxlingen för att inte hämma överkäkens tillväxt.

Ju äldre patienten blir desto svårare blir det att behandla denna bettavvikelse med tandställning. Vid större bettavvikelse där orsaken är skelettalt kräver det operation av käken (ortognatkirurgi) i kombination med fast tandställning.

Djupt bett

Djupt bett innebär att överkäkens framtänder överlappar underkäksframtänderna. I vissa fall kan underkäksframtänderna bita i gommen vilket kan irritera gingivan(tandköttet) och resultera i svullnad och smärta i gingivan. Denna bettavvikelse förekommer oftast i kombination med postnormalt bett.

Behandlingen går ut på att reducera det djupa bettet och uppnå en neutral relation mellan överkäks- och underkäksframtänder.

Kostnadsfri tandreglering

I Sverige har barn och ungdomar upp till 23 års ålder möjlighet till att få kostnadsfri tandreglering om de har uppenbara bettavvikelser som kan orsaka funktionella samt psykosociala problem för patienten.

I samband med undersökningar hos tandläkaren görs regelbundna bettkontroller för att följa bettutvecklingen, det är oftast i samband med dessa bettkontroller som bettavvikelser upptäcks. Patienter med bettavvikelser visas sedan för en specialist inom ortodonti som gör den slutliga bedömningen om patienten får rätt till kostnadsfri tandreglering. Denna bedömning grundar sig på urvalskriterier i den regionen som patienten är bosatt i.

Läs mer om hur tandreglering går till